Liv och död på samma dag hos parakiterna

Samma dag som vår allra sötaste Isabella inte orkade längre upptäckte vi att Carmen har kläckt fram två ungar. Motstridiga känslor hos oss alla.

Kungsparakit 9
Isabella i februari när hon åt jordnötter för att hålla värmen i vinterkylan.

Isabella är vår andra kungsparakithona på två år som dött. Den första Isabella dog av äggsjuka, hon kunde inte kläcka fram äggen och blev sjuk. Den andra Isabella dog för att hennes kropp inte orkade längre. Hon lyckades inte lägga befruktade ägg, hon och partnern fick inte till det riktigt, utan Isabella la omgång på omgång med obefruktade ägg. Men till skillnad från hönor var det inte hennes livsuppgift att göra det. Efter totalt 13 ägg i tre olika omgångar under sommaren orkade hon inte längre. I går hittade vi henne död i fågelhuset och i dag har C och barnen begravt henne i trädgården. Kungsparakiter kan bli runt 17-20 år, så när de dör i 3-årsåldern känns det otroligt trist.

Nu är vår förhoppning att Ferdinand ska slippa att sitta och ropa efter sin hona alltför lång tid. C har redan lokaliserat en Isabella III i Danmark. (Någon som vet någon fin besöksträdgård/välsorterad plantskola runt Köpenhamn eller på vägen till Fyn där fågeln finns? Tipsa mig hemskt gärna!)

I går när C stod i fågelhuset och tog hand om Isabella så hörde han plötsligt ett pip. Och det var inte ett pip som vuxna fåglar gör. Ett av våra andra fågelpar, pennant rosellorna, har fått sina första ungar!

24 juli 14 rosella fågelungar
Små, små fågelungar, bara 1-2 dagar gamla. Som jämförelse är de okläckta äggen ungefär 2,5 cm i längd. De två ungarna ligger hopslingrade i en boll. Det kan vara lite svårt för ett otränat öga att se ungarna, så jag beskriver: den ena ligger med ryggen nederst i bild, den kala nacken ovanför och på vänstra sidan av huvudet skymtar ögat som ännu inte har öppnats. Syskonet ligger delvis under och har sitt huvud på sidan till vänster om den förstas huvud. 

Vi har haft det här paret i två år, men det är först i år som hanen har börjat uppvakta och mata honan. Nu hade Carmen varit inne i holken i cirka 20 dagar, men så länge fåglarna ligger på ägg brukar vi inte störa dem. Vi väntar tills vi hör något från ungarna och passar sedan på att tjuvkika genom inspektionsluckan i holken när honan är ute i voljären en minut eller två för att flyga runt lite. Hade äggen varit obefruktade så hade hon övergivit dem ungefär nu, de känner av att det inte är något liv i äggen. I dag kunde C titta in i holken och det låg två små ungar och två okläckta ägg där. Äggen läggs med ett par dagars mellanrum och kläcks därmed vid olika tillfällen också.

Pennants rosellorna trivs i vårsolen.
Så här ser föräldrarna ut. Det är Carmen som sitter på burnätet och Vasco som sitter på pinnen. Den gulgröna papegojan i grannburen är alltid lika nyfikne Marco, han är en morhuvad papegoja.

Eftersom det är Vasco och Carmens första kull tillsammans hänger allt på att hon kan ta hand om ungarna och han hinner med att mata henne tillräckligt. Klarar de av det är ungarna vuxna och självständiga om cirka sju veckor. De kommer ut ur holken när de är runt fem veckor gamla och tränar sedan på att flyga och äta själva.

Nu väntar en spännande tid, det är flera år sedan vi hade några ungar bland våra tre fågelpar och vi har alla längtat efter det.

Annonser

6 thoughts on “Liv och död på samma dag hos parakiterna

    • Tack. För oss vuxna är det ju så att vi vet att det är husdjur och att sådant händer, även om vi tycker det är tråkigt. För barnen är det ju en liten befjädrad familjemedlem som försvinner, men glädjen över de nya dunbollarna är stor.
      Kram Kristina

  1. Instämmer, både ledsamt och glädjande på samma gång. Så fin hon var Isabella.
    Jag vet inget om dessa fåglar, men de är vackra och ger ett klokt intryck. Tänk att de kan bli så gamla, oj! Varmt lycka till med efterföljaren!
    (Ja, och har mailat dig angående din fråga om plantskolor etc.)
    kram
    Katarina

  2. Oj, det var omvälvande! Tråkigt att ni mist flera honor på så kort tid.
    Hoppas nu att de små ungarna klarar sig.

    Tyvärr känner jag inte till någon trädgård i Danmark.

    Kram

Lämna gärna en kommentar, det är så roligt att ha kontakt med dig som läser här! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s