Vi har fått taggiga hyresgäster i torvrabatten

En lite blyg igelkott kör ner nosen när jag tittar in i torvrabatten.

Det är ett och ett halvt år sedan jag senast såg igelkottar i vår trädgård, även om barnen har sett en igelkott hos oss vid något tillfälle sedan dess. Men sedan några veckor tillbaka är det gott om igelkottar i vår trädgård, minst två stycken finns det här nu! Jag är så glad, så glad, för mig är det högsta betyg att få igelkottsbesök. Det betyder ju att vår trädgård är bra för de vilda djuren.

Snart är blygheten borta och den tittar upp.

Visste ni att igelkottar kan klättra? Det gjorde inte jag, men nu har jag sett dem klättra både upp och ner från torvrabatten som är två torvblock hög och har mer eller mindre lodräta kanter. Mycket fascinerande att de är så smidiga.

Inne i torvrabatten är det torrt och skönt bland alla gamla rhododendronblad. Vid kanten av rabatten har vi ett stort fat med vatten, det händer någon gång att vi får grodbesök där. Kan igelkottarna klättra upp i torvrabatten kan de säkert dricka ur fatet (som står på ett brunnslock en liten bit upp i rabatten).

Här inne, i Torvrabatten, bor de. Precis bakom de blå blommorna (en klematis för övrigt) syns ett mörkt hål i rabatten. Där är brunnslocket där vattenfatet står.

Hoppas igelkottarna krasar i sig riktigt många snäckor under sina skymningsturer nu! C har snickrat ett vinterhus till dem som vi snart ska ställa på plats bakom komposthörnan. Hoppas de vill stanna kvar hos oss i trädgården.

Övervintringshus med ingångstunnel, avtagbart tak och ventilationsrör. (Ritningar och mått finns på nätet om man söker.)