Att ändra inställning till sin egen trädgård ~ följ med på min mentala omställningsresa

För 18 månader sedan bytte jag jobb. Övergav tangentbordet och stoppade händerna i jorden. Min kollega som gjort en liknande skifte för tio år sedan varnade mig: ”var beredd på att inställningen till din egen trädgård kommer att förändras”. Jag förstod väl någonstans innerst inne att hon nog hade rätt, men beslöt mig också för ta dagen som den kom och inte fundera så mycket på det i förväg.

24-maj-16-tradhornet-dammen-ginnalalonn


Projekt vattenblänk i Trädhörnet. Kvällssolen silar genom ginalalönnens krona och lyser upp gyllenlönnen och pärlbusken ‘The Bride’.

I det dolda har förändringen legat där och lurat. Bitvis har det varit tufft. Betydligt tuffare än jag hade trott. Det handlar nämligen om min mentala inställning till trädgården, min gröna oas i vardagen. Att ändra sitt tänkande efter 20 års trädgårderande, det är en utmaning. När jag kom hem från förra jobbet kunde jag gladeligen gå direkt ut i trädgården, rensa ogräs, gräva om en rabatt, lassa kompost och kärra ut… Det var min lösning för att hantera stressen i det yrket. Nu är jobbet ett annat. Och är det en dag när jag jobbat hårt fysiskt utomhus är ärligt talat inte ogräsrensning det som lockar mig mest när jag kommer hem. 😉

1-juni-16-pool-bad


Poolen har använts flitigt sedan den kom på plats i trädgården. Här svalkar sig barnen och deras kompisar varma sommardagar. Jag får lugn trädgårdstid på köpet och slipper köra till stranden. Och kanske, om det är en riktigt varm dag, blir det även ett dopp i kvällningen för min egen del.

Nej, jag har i år fått jobba hårt på att bara vara i vår trädgård. Att inte ha dåligt samvete över att jag varken vill eller orkar rensa ogräs när jag kommer hem (fast det definitivt skulle behövas). Att vara nöjd med att gå en runda i trädgården, fotografera något jag vill dokumentera, plocka lite ätbart och stoppa i munnen, vattna frösådder och krukor när det behövs. Helgerna har blivit mer fokuserade kring att göra de där ”jobben” som behöver göras i trädgården. Skulle jag någon gång ha lust att göra ett mindre projekt efter jobbet (som att plantera några inköpta växter eller klippa ner visset), ja, då får jag se det som en bonus.

2-juli-16-appellador-stilleben-vaxthuset


Stilleben utanför växthuset. Den uppstammade fuschian, doftpelargonen och den lilla blodboksplantan stod i fokus när den här bilden togs.

Vad innebär då förändringen för vår trädgård? En hel del. Inte minst ”vårbruket” kommer nästa år att bli ett helt annat. När det mesta ska fixas på helgen kan jag inte fortsätta att jobba så tidsödande som jag gjort i alla år med att först röja ur allt fjolårsvisset ur rabatterna, kompostera det och sedan mulcha ut med fjolårskomposten. I stället får det bli som allt fler parkförvaltningar jobbar, att finfördela det fjolårsvissna på plats och låta det ligga kvar i rabatten för nedbrytning. Jag som gillar städade rabatter kommer nog att få jobba rätt hårt med min attityd till ”stökigare” rabatter. 😉

2-juli-16-tradgardslandet-gronsaker


Trädgårdslandet vid östergaveln av huset, ätbart blandas med blommor i de upphöjda odlingsbäddarna. I bakgrunden blommar rosen Gislaine de Feligonde för fullt.

Så välkommen att följa med på min mentala resa nästa trädgårdsår, och dela gärna med dig av din inställning till din egen trädgård. Hur gör du? Trädgårderar du lite varje dag eller mest när du är ledig en heldag? Har du av någon anledning behövt ändra hur du ser på din trädgård och det som behöver göras där?

2-juli-avenboksportal-dagliljerabatt


Stig in genom avenboksportalen och den dolda privata delen av trädgården öppnar upp sig.

Det här var min tolkning av Blommig fredags tema I det dolda hos Hélena. Titta gärna in där för fler tolkningar.

Önskar en fin adventshelg! 

Annonser

30 thoughts on “Att ändra inställning till sin egen trädgård ~ följ med på min mentala omställningsresa

  1. Bra inlägg. Jag har också fått lära mig att leva med mer ogräs och nedklippt fjolårsklipp utan att passera komposten eller starta stora nya projekt, allt på grund av begränsning efter höftledsoperation och ålder. Det är ganska skönt. Jag ber också mer om hjälp även om jag måste vänta på den. Småfixen är dock härligt att ha, små stunder lite varje dag inte bara på sommartid utan nu.
    Trevlig helg
    Luna

    • Tack Luna! Inte något vi skriver så mycket om i vanliga fall, då jag tyckte det var dags. Jag vet ju att du har varit tvungen att göra en omställningsresa du också, inte lätt, men förhoppningsvis så känns det ok så småningom.
      Kram Kristina

  2. Intressant omställning du har gått igenom. Även en hobby kan ju bli ett jobb. Tänker ibland på hur min trädgård kommer bli när jag blir äldre och svag, om jag bor kvar med en trädgård förstås. Och börjar inse varför små tanter som verkar trädgårdsintresserade bara har sommarblommor i krukor. Mycket blommor för lite jobb!

    • Det har jag också funderat på, hur det ska bli när man blir äldre och orken rent fysiskt ändrar sig. Jag satsar på många vackra träd. Kräver minimalt med skötsel. 🙂
      Kram Kristina

  3. Är snart där, fast på lite annat vis. Har kunnat välja att sluta jobba relativt tidigt (58), jobbar bara året ut. Jag har så mycket mer jag vill ägna min tid till. Bland annat trädgården, som förra året dessutom blev 1000kvm större. Säkert kommer aktiviteten att spegla sig i bloggen i vår.
    Trevlig adventshelg!
    Anette

  4. Det var litt av en omveltning! Mere lettstelt, og et avslappet forhold til ugress og kanter hører nok med. Poolen virker veldig fristende…
    Lykke til, og god adventshelg!

  5. Själv tror jag det bara är nyttigt att släppa på kontrollbehov. Det finns fler vinster med att låta skräp, alltså det vissna ligga kvar i rabatten till exempel. Det är ju trots allt det naturliga.

    Det du beskriver såg jag väldigt tidigt i livet hos en god vän som började jobba med sin hobby. Sen har jag sett det hända varje gång någon tar klivet från hobby till profession. Så det är ett aktivt beslut jag tagit – hobby jag gillar ska förbli just hobby.

    Tror också vi är väldigt olika i hur vi förhåller oss. Jag har alltid sett trädgård som njutning. Det får ALDRIG bli måsten. Kommer jag på mig med att tänka måste så funderar jag – är det ett måste? Oftast omformulerar jag till – jag vill, jag behöver. Kan inte komma på ett enda riktigt måste. En fråga som är bra – vad är det värsta som kan hända? Trädgård ska vara lustdrivet för mig.

    Kram, Carina

    • Precis. Vi tänker lite olika men vill det samma. Trädgård ska vara kul annars kan det kvitta. 🙂 Och i många år var det enbart kul att jobba mycket med den, men nu fungerar det inte, nu kräver jag något annat av den och då får jag ändra mig. Även om det kommer att ta sin lilla tid… 😉
      Kram Kristina

  6. Tänk att man kan riva de stadigaste murar! Det tror vi inte när vi är orubbliga i vårt tycke och smak. Intressant inlägg och tankar du bjuder på.
    Jag går nog mer åt andra hållet, att läsa trädgårdsbloggar ger mig inspiration att bli bättre på att rensa ogräs …
    Trevlig advent!

  7. Ja, en må nok endre innstilling til hagen ettersom ting endrer seg. Forstår at du har tenkt mye på det.
    Ugress må en bare lære seg å leve med. Det vokser opp uansett 😉

    Ha en fin helg/advent!

    Klem, Marit

    • Den mentala förändringen, oavsett om den handlar om trädgårdsskötsel eller att börja gymma, är alltid den svåraste omställningen. Om något år hoppas jag att det känns som vanligt. 🙂
      Kram Kristina

  8. Det är något som händer när intresset blir profession och tvärt om. Jag har ju gjort en omvänd resa inom hantverket. Det tog nästan tre år innan jag började pyssla igen. När jag hade hantverket som dagligt arbete fanns ingen lust. Det är lite speciellt att uppleva och reflektera över, hur man vinner något och samtidigt förlorar ett annat.
    Kram!

    • Så bra formulerat Tina, för det är så jag upplever det. Jag vann ett nytt jobb jag trivs med men tappade en del av trädgårderandet. Och det kan jag nog leva med. Intressant att du upplevde det liknande när du bytte jobb. Tror också att det blir förändring för de flesta som byter intresse till jobb och tvärtom.
      Kram Kristina

  9. Hej Kristina

    Jätteintressant inlägg! Något jag själv funderat på mycket och undrat över, om man förstör lusten genom att göra sin hobby till sitt levebröd. Själv har jag inte vågat ta steget ännu. Trevlig advent! /Charlotte

    • Lusten har inte förstörts (som väl är), utan ‘bara’ vad jag vill göra när i trädgården. Jag har samma känslor för trädgården i sig men inte längre ett behov av att vara ute i den och jobba hårt fysiskt så många timmar som möjligt. Nu vill jag njuta mer av den på annat sätt.
      Önskar dig lycka till i dina funderingar på jobbyte, själv ångrar jag mig inte en sekund. 🙂
      Kristina

  10. Tänkvärt inlägg och tänkvärda kommentarer. Du kanske inte har lika mycket kraft kvar till den egna trädgården som tidigare, men din (i och för sig redan skyhöga) kompetens kommer att öka, smarta arbetssätt och växtnyheter når till dig snabbt så du kan fortsätta att forma din egna trädgård med minimalt risktagande och stort självförtroende.
    Och vi amatörer får kompensera bristen på erfarenhet med mer arbete och mera tillsyn och får gå omkring ängsliga, i värsta fall betala högt pris för våra experiment.
    Min ”hemlighet ” när det gäller arbetssätt i trädgården är att jag gör något litet varje dag och framför allt inte stänger ner den för vintern om jag inte absolut måste pga tjäle.
    Ha en bra adventshelg,
    Kram
    Marta

    • Tack Marta! Visst är det så att jag lär mig mycket i jobbat av de kunniga människor jag möter där. En hel del är helt klart användbart i den privata trädgården.
      Tror inte heller på att stänga ner trädgården så länge det inte är tjäle, finns mycket man kan göra även denna tid. Inte minst att verkligen titta på strukturen i trädgården.
      Kram Kristina

  11. Ett tänkvärt inlägg Kristina. Det man själv rår över på fritiden bör ju ge kraft och energi till de måsten som jobb innebär. Sedan blir det ju annorlunda när jobb och fritid är inom samma område. Det kräver säkert den där omställningen mentalt som du gått igenom och jobbat på. För mig är det så att trädgården har jag BARA för min egen skull (och familjens), däremot är det givetvis kul om andra gillar den men det får inte blir avgörande för vad jag gör där.
    //Helene

  12. Efter dom sist 18 månaderna inte kunnat göra riktigt så mycket som jag velat i trädgården beroende på ”hålet i magen” så började jag redan förra hösten att lägga igen en del perennrabatter. Dessutom växte ogräsproblemet ännu mer i år, så nu bryr jag mig inte längre om att det på en del mer undangömda ställen växer otroligt med ogräs.
    Däremot har jag fortfarande enormt svårt att acceptera att jag kanske inte längre kan ha några nya STORA projekt på gång varje år och att dom rabatter jag fortfarande har kvar inte ska vara välskötta och ogräsfria. Men det kanske kommer…..
    KRAM – Susie

    • Låter som om du har haft mycket att fundera över, och när man inte ens väljer själv utan det är kroppen som sätter stopp är det nog ännu tuffare med omställningen.
      Kram!
      Kristina

  13. Intressant det där! Helt klart kan man inte ha samma lust och intresse att utföra samma sak både på jobbet och hemma. Förr jobbade jag med mat, det var ett mycket fysiskt arbete i en charkavdelning, och inte var det roligt att ställa sig vid spisen när man kom hem inte… nu när jag har kontorsjobb, är det så mycket roligare i köket. Och även det här med trädgård, det är ju terapi när man kommer hem, efter en dag på kontoret. Så jag kan absolut förstå din förändrade syn och ork på din egen trädgård.
    I somras hade jag väldigt ont i foten (har ännu btw) och det (samt torkan) gjorde att jag helt enkelt inte orkade med min trädgård på samma vis som förut. Det är ju rätt mycket fysiskt som behöver göras, och ork skall ju till det! Och man blir ju inte yngre, jag ser redan framför mig hur det kan bli om ett antal år, när man inte har samma ork som förut, och det verkar jätteläskigt hur man skall ställa sig till det, skall man behöva så igen rabatter man har skapat etc… jag bävar lite faktiskt…
    Följer gärna din mentala resa nästa trädgårdsår!

    Kram Gunilla

    • Tack Gunilla för att du delar med dig av hur det var för dig. Jag vill ju att trädgården ska vara kul, inte en börda, och då gäller det att ändra så den blir det.
      Så trist med din fot, hoppas verkligen den blir bättre snart! Själv planerar och planterar jag träd inför när jag blir äldre. De kräver mindre jobb än perenner… 😉 Den dagen får de stryka på foten och lämna plats för lättskötta marktäckare under träden.
      Kram Kristina

Lämna gärna en kommentar, det är så roligt att ha kontakt med dig som läser här! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s