Från kaos till blommornas makt – inspirationsinlägg nr 9

Jag fortsätter besöken i utställningsträdgårdarna i Chaumont sur Loire. Veckans trädgård handlar om krig och fred, om kaos och en ny ordning, om före och efter. Trädgården heter Les fleurs prennant le pouvoir – när blommorna tar makten. Bakom den står Colombe Perrin, Erell Pencreac’h och Rozanne Moraux från Frankrike.

Trädgården var nog den av alla de 26 som väckte mest tankar och känslor. 2017 var ju året när terrordåden nådde oss även i Sverige på ett annat sätt än förut. Teamet bakom trädgården tog besökarna med på en resa från krig till fred, från kaos till en tid när blommorna har tagit makten. Det ska bli intressant att höra vad ni läsare tycker, risken är nog att det här är en trädgård där känslan inte går igenom bilderna. Men jag gör ett försök! 🙂

Vid ingången är det sobra färger, rost, kamouflagenät och en blinkning till Lennon…

Gången leder vidare. Grönskan växer delvis växer in genom kamouflagenätet, men färgerna är fortsatt dova.

Genom några smala springor i en vägg skymtar så plötsligt något annat. Färg. Ljus. Liv.

Besökarna får se mer och mer av innergården i utställningsträdgården.

De rostiga skärmarna blir nu bakgrund till innergårdens färgstarka blommor.

På väggen ovanför anisisopen syns de smala springorna där man fick en glimt av innergården.

Krig och kaos är över. Blommorna har tagit över. Det är vilt och vackert på samma gång.

Utställningsträdgården anlades i april och nu är det 1:e augusti. Klängväxterna har vuxit till sig och sensommarblommorna visar upp sina glödande färger. Längst bort skymtar utgångsportalen med ett draperi (så man inte ska se innergården vid ankomsten).

Innan vi lämnar trädgården tittar vi närmare på några av blommorna. Vackra böljande gräs uppblandat med bland annat jätteverbena, solhattar, anisisop, fackellilja, sommarljus, höstlilja, kransveronika och solbrud.    

Nästa vecka visar jag den sista trädgården från Chaumont och det inlägget är också det näst sista inspirationsinlägget för i år. Tidigare inspirationsinlägg hittar du HÄR.

I natt drömde jag att det regnade. Ett stilla, livgivande och doftande vårregn. Jag vaknade full av vårhopp, bara för att titta ut genom fönstret och se snön täcka trädgården fläckvis. Och termometern visade minus 2 grader.

Önskar en trevlig marsvecka, snö eller inte, här tänker jag ägna söndagen åt sådder. Inomhus, ska väl tilläggas. 🙂

Annonser

6 thoughts on “Från kaos till blommornas makt – inspirationsinlägg nr 9

  1. Gillade den här trädgården och stilen är väldigt lätt att anpassa i en liten förortsträdgård. Men här undrar jag vad bönderna skulle tycka när dom kör förbi på sina traktorer och tittar på en massa rostiga väggar!? Tror inte dom skulle gilla det…..dessutom passar det inte in i miljön runt omkring tyvärr. Fast snyggt – och tänkvärt – var det! 🙂
    Nåt annat jag gillar är företagets växtväggar som det görs reklam om här på din blogg. .-) 🙂 Mycket vackra bilder med vackert grönt var det – men jag tror inte min gubbe skulle gilla om jag hade en sån vägg inne! 🙂 🙂
    Så även om jag blev mycket inspirerad är det inget jag kan använda mig av här tyvärr!!
    KRAM/Susie

    • Ibland är det kul att inspireras utan att man nödvändigtvis vill förverkliga det man ser i den egna trädgården. 🙂
      Kan tänka mig att grannarna hade fått något att prata om ifall vi hade satt upp sådana rostiga skärmar här…
      Kram Kristina

  2. Spännande! Jag förstår att den här trädgården väckte känslor. Det gör den hos mig också, så pass att jag har svårt att beskriva dom i ord. Mina tankar började fara iväg när jag började vandringen. När jag såg de första bilderna, med de dova färgerna så flög tankarna mot ett slagfält. Den växtlighet som finns färgas av allvaret, dov, mörk. Den andra världen som skymtar genom springorna, den med ljus, färg och liv skulle kunna vara de stridandes tankar, deras längtan att få lämna kriget, det mörka slagfältet och få komma hem. När jag vandrar vidare och ser de böljande gräsen och blommorna som växer lite vilt tänker jag på att nu har växtligheten börjat ta över på egen hand. Så småningom hjälper den mänskliga handen till och planterar blommor i sandsäckarna som tidigare använts som skydd i skyttevärnen. Och jag kan konstatera att jag nog inte skulle vilja ha kamouflagenät i trädgården men oj vilket bra skydd det skulle vara mot rådjuren 🙂
    Tack för en intressant vandring Kristina! Jag ser fram mot nästa. Inget stilla regn här heller. Minusgraderna håller i sig och idag dalar några lätta snöflingor ner. Ha en bra vecka!
    Kram Anita

    • Ja, den väcker tankar. Och jag tyckte om det, det var en kontrast till många andra trädgårdar på festivalen med mest yta och mindre innehåll. Alltid spännande med en bra mix!
      Rådjuren, de rådjuren… Inte mycket som stoppar dem! Hoppas de lämnar din trädgård i fred i år.
      Kram Kristina

  3. Jag kan ana hur det kändes att gå där! Intressant att växter kan kännas så hotfulla och dystra som de gör i början av vandringen, förstärkta av rosten och nätet. Innergården känns verkligen som efter slaget, när naturen tar över skyttegravarna och återerövrar sin mark. Jag tror det hade varit ännu starkare om det växt vallmo där, men det blir mer ett krigsepos än en trädgård då. Starkt nog som det är uppbyggt nu.
    Själv har jag den vita versionen av kamouflagenät i lusthustaket, kallar den för militärspets 😉

    (Och du må tro att mina semesterplaner gått framåt nu, inspirerade från oväntat håll. Håller på med ett blogginlägg, men kommer inte åt bilderna på en gemensam server som inte vill släppa in mig just nu 😦 )
    Kram!

Lämna gärna en kommentar, det är så roligt att ha kontakt med dig som läser här! :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s