Våra nya husdjur – vaktlar och gräsparakiter

Bild

Nu är våra nya husdjur hemma och har börjat finna sig tillrätta i sina voljärer.

Jag har lagt ut en video på instagram där det går att kika på vaktlarna. (Länken funkar även om man inte har instagram själv, i alla fall tills mina nya inlägg puttar ner videon från det antal som går att se utan att vara inloggad.)

Det är en tupp och fyra hönor av sorten japansk jumbovaktel, Coturnix japonica. Ursprungligen hade vi tänkt oss en annan sort, men ändrade oss till den här. De har mat, vatten, snäckskal och gömställen i innevoljären. Trapporna till mezzaninvåningen är jätteroliga, de är som små barn som springer uppför dem och sedan ner (eller hoppar). Spånet flyger och far när de sprätter och burrar ner sig i det. Trots att mat och vatten står på en upphöjd plattform hamnar det ändå spån överallt. De ska få ett sandbad utomhus sedan, när utevoljären är klar. Men till dess har de gott om utrymme inomhus att lära känna varandra på.

Alla fem är ungefär tre månader gamla. De kan bli runt två år, lite beroende på hur hårt man driver dem att lägga ägg. (Om de ska lägga nu på vintern behöver de ha extraljus och det tror vi att vi hoppar över.) Till våren blir det spännande att se när vaktlarna får vårkänslor och börjar lägga ägg. 🙂

Om vi har tur kommer någon av hönorna att ruva själv, annars får vi be en fågelvän med äggkläckningsmaskin om hjälp så vi får kycklingar. Tyvärr har många vaktlar ”tappat” ruvningsreflexen.

Men vaktlarna är ju inte ensamma i nya fågelhuset, i voljären ovanför bor två par olika gräsparakiter. De kommer ursprungligen från Australien (där de för övrigt lever i skogsmiljö där det finns just vaktlar). Innevoljären ska få lite leksaker inom kort, just nu är den ganska trist.

De här heter blåvingeparakit, Neophema chrysostoma.

Och anledningen till namnet syns bra på den här sidobilden.

De två träffades för första gången i söndags kväll och är ännu lite avvaktande mot varandra. Hannen behöver uppfostran, han är lite översittare mot de övriga tre, men förhoppningsvis växer han upp och mognar. 😉 De är båda födda i år och kanske häckar de nästa år om vi har tur. Sorten kan bli 10-15 år gamla.

Och de här heter Bourkes parakit, Neophema bourkii. Paret är två år gamla och har fått ungar både förra året och i år. De kan bli 10-15 år gamla.

Båda sorternas gräsparakiter häckar helst i en holk utomhus och det är av den anledningen som voljären har en utbyggnad närmast huset. Holkarna (och ungarna i dem) behöver väderskydd, den svenska sommaren är ju inte alltid så torr.

Ingen av våra nya husdjur har fått något namn ännu. Vi är inne på att välja namn från Japan och Australien. Någon med förslag? Tipsa gärna! 🙂

Annonser

I väntan på vaktlarna

Bild

Nu är vi snart där. Efter ett par års planering, plantflyttande och byggande. Våra nya husdjur: vaktlar, två par gräsparakiter (och till våren kaniner till barnen). Personligen ser jag mest fram emot ”mina” djur, de japanska jumbovaktlarna. 🙂 Tanken är att de så småningom ska ge oss ett välkommet proteintillskott i form av ägg och kött.

Jag var klar med plantflyttandet i våras och de uppgrävda rosorna ‘Mme Alfred Carrière’ fick äntligen komma i jorden. De har skjutit flera nya skott, så det ser bra ut. De ska med tiden klä in de båda sidospaljéerna vid ingången till nya komposthörnan. Mellan spaljéerna ska det bli en port så man inte ser rakt in i ”skräphörnan”.

Taket, alla plåtdetaljer och den skyddade utbyggnaden under tak där fåglarna flyger ut är nu klara. Gräsparakiterna vill ha sina holkar utomhus, därav utbyggnaden. Nere i marknivå syns luckan för vaktlarna. Ännu saknas de sista sektionerna med voljärnät. De kommer på plats inom kort.

Sista biten av planket mellan komposthörnan och de framtida kaninernas utebur är på plats. Det gamla bigarråträdet med Rosa helenae hybrida till höger i bild.

I helgen åker maken och de två yngsta barnen för att hämta fåglar hos fem olika fågeluppfödare runt om i Danmark. Jag stannar hemma, sju timmar i bilen två dagar i rad är inte det jag längtar efter. 😉 Men på söndag kväll är både familj och fåglar hemma. Det ska bli sååå spännande! Fåglarna får bo i inneburarna tills de sista nätsektionerna utomhus är klara.

Gräsparakiterna ska bo i den övre inneburen och vaktlarna i den undre. Element och el är fixat, nu återstår lite förvaring för mat, hö med mera till vänster i boden. Väggarna är klädda med billigt klickgolv och golvet med oljeplyfaskivor, allt för att göra det enkelt att rengöra.

Så här ser det ut inne i buren där vaktlarna ska bo:
Mat, vatten och gömställen för vaktlarna att gå undan i. En mezzaninvåning att springa längs. Bakom trappan till höger i bild finns luckan ut till utevoljären. Gömställena ska ha några tallgrenar som extra kamouflage vid ingången.

För de läsare som inte har hängt med från början på omgörningen, klicka HÄR för tidigare inlägg om den.

Det här var mitt bidrag till Blommig Fredags tema Månadens bild. Titta gärna in till Hélena för fler månadsbilder.

P.S. Nu har fåglarna anlänt och du kan läsa mer om dem HÄR. 🙂

Trevlig helg!

Nya fågelhuset växer fram (men inte är det lätt när det regnar och regnar)

Bild

Dags för nya månadsbilder av området som är under omgörning i trädgården. Det har hänt jättemycket, men ändå inte. I alla fall känns det så.

Nya vyn i trädgården när man passerat poolen på väg mot trädgårdslandet och komposthörnan.

Boden ser hög ut för att den är så pass liten ytmässigt. När allt är klart ska jag plantera klematis som ska klänga mot väggen och klä in den med lite mer grönska.

Maken har snickrat klart boden på utsidan och lagt papptaket klart. Hunnit med att måla har han också. Nu närmast väntar plåtkanter vid taket och sedan isolering och panel på insidan av boden. Ytterdörren var det så klart jättelång leveranstid på, så den dröjer ytterligare några veckor. Får bli draperi av byggplast så det inte regnar in när innergolvet är lagt. Elen ska också dras in i det närmaste, elektrikern har varit och tittat och vi är överens om vad som ska göras och hur det ska dras.


Bakom spaljén till höger skymtar vår varmkompost. Den stora vattentunnan ska stå bredvid komposten och ta hand om regnvattnet från nya bodens tak. Vid spaljén är rosen ‘Mme Alfred Carrière’ planterad. Den mörkt brunsvarta kulören (som vi har på några ställen på bostadshuset) är vald till boden för att de ljusrosa rosorna ska komma till sin rätt.

‘Mme Alfred Carrière’ på den tiden rosorna stod vid Stora trädäcket. Rosen har de sötaste ”marsipanros-knoppar” man kan tänka sig.

Själv har jag flyttat varmkomposten i komposthörnan så den numera inte står tio centimeter fel (det är så det kan bli när saker ställs på plats mer än ett halvår innan bygget inleds). Har lagt massor av vissnade perenner i nya kompostfacket (som trots det bara är drygt halvfullt!) Underbart med två fack på vardera nästan 2,5 kubikmeter.

Ny vy i riktning mot poolen.

Det gamla bigarråträdet (och honungsrosen som klänger sig upp i trädet) kommer att ge både fåglar och kaniner skugga varma sommardagar.

Själv har jag beskurit träd, planterat ut perenner som stått på vänt ett bra tag och flyttat växter som ska ha nya platser. Och så har jag ätit hösthallon, jordgubbar och en mängd goda körsbärstomater. Fotograferat, strosat runt, tagit det lugnt och ignorerat allt som ”borde” göras.

Både jag och maken har suckat över alla regniga dagar. Det är inte lätt att vare sig snickra, måla eller plantera när regnet strilar ner timme ut och timme in. De få dagarna med långa uppehåll är lätträknade denna höst. Vi hade båda hoppats att vi vid det här laget skulle ha kommit längre med det vi ville denna höst, men det är bara att fortsätta tills det är klart.

Önskar en fin hösthelg med några bilder på höstlijan ‘Pink Freckles’.

Att ha papegojor i trädgården ~ så här har vi gjort

Bild

Trädgård är mitt största fritidsintresse, fåglar är makens. I trädgården bor våra tre par parakiter och papegojor. Kungsparakiter Alisterus scapularis (Ferdinand och Isabella), Pennant rosella Platycercus elegans (Vasco och Carmen) och morhuvad papegoja Poicephalus senegalus sp. (Marco och Sofia).

Varje par har en egen voljärdel (vi har valt att ge varje par mer än dubbelt så mycket flygutrymme som Jordbruksverket kräver). Varje voljär har en lucka in till friggeboden – fågelhuset – där paren har var sin innebur med mat, vatten och holk om de vill häcka. Fågelhuset är fullt isolerat och har ett frostvaktselement så det blir aldrig kallare där inne än 5 grader (för övrigt perfekt för övervintring av frostkänsliga växter som inte behöver ljus… 🙂 ).

Att djur kan dricka vatten och komma undan vädrets makter är viktigt. Nu är det sällan våra fåglar går in i huset på grund av dåligt väder, de är hellre ute även i höststormar och minusgrader.

Runt voljärerna har jag planterat träd och buskar för att ge fåglarna en skyddad miljö och välbehövlig skugga. Att det är lummigt och blommar runt om gör att burdelarna smälter in bättre i helheten.

Varma dagar tycker fåglarna om att bada – eller duscha som våra oftast får göra. Vi ställer vattenspridaren ovanpå burtaket och sätter på vattnet lite svagt. Fåglarna klänger och klättrar för att låta vattnet komma åt överallt och sitter sedan i solen och torkar de blöta fjädrarna.

Inne i fågelhuset har vi använt billigaste sortens klickgolv som väggbeklädnad. Lätt att hålla rent och svårt för fågelnäbbar att gnaga på. Efter tio år syns inget slitage alls.

Inflygningshålet från utevoljärerna kan stängas med två luckor, den ena för stängning på utsidan och den andra på insidan. Vid rengöring/koll av ungar är det bra att både kunna stänga inne och ute fåglarna beroende på vad vi ska göra.

Inneburens lucka går att öppna helt, men vid den dagliga matningen öppnar vi bara matkarusellen och svänger ut den. Gör rent, byter vatten och fyller på fröblandning.

Nya pinnar inom- och utomhus byter maken regelbundet. Bekanta med skog låter honom hämta sly (vi använder främst hassel). Nu har jag planterat en massa hasselskott i Lunden och med tiden kan vi ”skörda” egna pinnar.

När fåglar trivs med sin partner och omgivningar vill de häcka. I år har vi ungar hos både Pennant rosellorna och de morhuvade papegojorna. HÄR berättar jag mer om förra årets ungar hos de morhuvade.

Tyvärr dör husdjur också. Under de drygt tio åren med fåglar har vi förlorat dem på många olika sätt. De har dött av äggsjuka, bruten vinge (och efterföljande infektion), svultit ihjäl när partnern inte har matat hona med ungar, brutit nacken mot väggen när rovfågel har gjort utfall och de försökt fly… Våra fåglar av samma art heter likadant och inofficiellt sätter vi bara en siffra efter. Hos kungsparakiterna bor till exempel Ferdinand II och Isabella IV ihop. Vår förhoppning är att vår nya Isabella ska häcka nästa sommar. Ferdinand har fött upp många ungar med de tidigare Isabellorna.

Sällskapligast av fåglarna är morhuvade papegojan Marco. Han har en underbar fågelpersonlighet och är så tam som voljärfåglar blir. Maken får klia honom på huvudet och Marco sätter sig på axeln när C är i voljären och gör rent. Så nära låter inte Marco mig komma, men han vet att jag ofta kommer ned något gott. Maskrosblad, aroniabär eller en gräsvippa. Hos oss är våtarv, förvuxna salladshuvuden eller övermogna bär inget ledsamt, det är fågelgodis. 🙂

Har du som läser det här inlägget frågor så kan du ställa dem i en kommentar eller skicka ett meddelande via ”kontakt” i menyn ovan. Fåglar och trädgård går alldeles utmärkt att förena. 🙂

Trevlig helg!

Vintrigt vackert redan i november ~ frost, snö och solande papegojor

Bild

När även vi i södra Sverige får snö i mitten av november, ja, då är det verkligen ”vinter” tidigt. I går var första dagen som jag såg vår trädgård i dagsljus på två veckor, för förra helgen var jag och de två yngsta barnen 30 mil norrut och hälsade på mamma/mormor. Vi fick vår beskärda dos av snö där också. Det skulle ”bara” komma lite snöblandat regn, men det kom lite mer… 😉

5 nov 16 snölykta
Dottern A bygger snölykta hemma hos mormor.

Under veckan har jag fotograferat vår trädgård i skymningsljus när jag har kommit hem från jobbet. Det är vackert…
10 Nov 16 gräsmattecirkeln snö framsidan
Framsidans gräsmattecirkel med stenkant syns lika väl efter lite snö som när gräset lyser grönt.

10 Nov 16 måne ledfåglar havtorn
De fina LED-fåglarna lyser upp havtornsbusken på trädäcket och i bakgrunden hjälper månen till med belysningen.

… men jag föredrar nog dagsljus ändå! 🙂 I går blev det en lång fotorunda bland snö och frost och så här ser det ut hos oss just nu:

12-nov-16-sno-framsidan-grascirkel
Norrsidan på huset, hit når inte solen många timmar på det mörka halvåret.

Många närbilder, men det är ju så vackert med frost! (Om du för markören över bilden ser du namnet på växten.)

12-nov-16-frost-tradhornet
Fågelhuset i bakgrunden, busken till vänster är de stora ‘Moonlight’-rosorna och träden till höger i bild är Ullungrönnen ‘Dodong’ och blomsterkornellen.

Till västerdelen i trädgården, Trädhörnet, når solen och det märks. Som här, på den överblommade sommarrudbeckian där frosten på sidan närmast solen har smält…12-nov-16-frost-sommarrudbeckia

12-nov-16-sno-fagelhus-tradhorn
På södersidan av huset skiner solen hos papegojorna och parakiterna.12-nov-16-pennats-rosella-1Pennant rosellorna Vasco och Carmen sitter uppflugna på gallret och ”solar”. De är aldrig så självlysande som i den lågt stående vintersolens strålar. Genom gallret kan du ana något lila..12-nov-16-frost-hostaster…det är en av höstastrarna som inte har gett upp, trots frost och minusgrader! 🙂

Solen och frosten gör vissa växter vackrare än andra:

Önskar en fortsatt fin helg och ny vecka! Avslutar med en av de tåligaste rosorna som alltid blommar länge: Gislaine de Feligonde.

Ros Gislaine de Feligonde

Tre fina ungar ~ våra morhuvade papegojor har blivit föräldrar

Bild

morhuvad papegoja ungar 20 juni 16 unge 2b
1 månad gammal papegojunge.

I en av våra utomhusvoljärer för papegojor sitter just nu ovanligt många fåglar. Det är åttaåriga Marco och Sofia som äntligen har fått ungar! Morhuvad papegoja blir gamla, uppemot 40 år i fångenskap tror man. Ingen vet riktigt säkert ännu, för de började inte födas upp som husdjur förrän mitten av 1990-talet.

morhuvad papegoja 31 maj 16 Sofia o MarcoSofia till vänster och Marco till höger.

Vårt par har bott hos oss i sex år och de första två åren satt de knappt tillsammans på pinnen, de var verkligen helt ointresserade av varandra. De senaste åren har de varit desto kärvänligare, men Sofia har inte lagt ett enda ägg. Förrän i april i år då hon la tre stycken.

Det var en spänd väntan, skulle äggen vara befruktade? Och om de var det, skulle Sofia ruva fram ungarna, stanna hos dem och mata dem? Skulle Marco vara en duktig pappa och mata Sofia? Det är så många steg som kan slå fel på vägen!

Men runt den 15 maj kläcktes det första ägget och en vecka senare hade de två syskonen också kommit ut ur äggen. Nyfödda fågelungar är inte så vackra… 😉
morhuvad papegoja ungar 20 maj 16
Två små, små ungar och ett ännu okläckt ägg den 20 maj.morhuvad papegoja ungar 31 maj 16
31 maj var det dags att ringmärka den äldsta ungen, på bilden ungefär två veckor gammal. Tillväxten går ganska snabbt och det är viktigt att ringen sätts dit innan foten har hunnit bli för stor. Vi ringmärker för att efter DNA-test kunna hålla reda på vilken unge som är hane/hona. Klorna är lika sylvassa som små kattungeklor…
morhuvad papegoja ungar 31 maj 16 nr2

9 juni. Som sagt, tillväxten går snabbt. Här på bilden nedan är syskonen ungefär tre veckor gamla. De ligger i en hög för att hålla värmen.morhuvad papegoja ungar 9 juni 16 nr2morhuvad papegoja ungar 9 juni 16 nr3
De första fjädrarna håller på att utvecklas på vingarna.
morhuvad papegoja ungar 9 juni 16 nr1
Så lugn och fin, ungen, där den sitter i min mans hand.

En månad gamla, 20 juni, och nu händer det grejor med fjäderdräkten! Syskonen har skiftat färg från grått fluffigt dun till gröna fjädrar. I alla fall på delar av kroppen.morhuvad papegoja ungar 20 juni 16 alla tre

En vecka senare, 27:e juni, märks det tydliga skillnader i syskontrions fjäderdräkt. Det är lätt att se vem som är äldst och yngst. Minstingen har fluffigt dun kvar på huvudet, mellansyskonen bara lite grann och äldsta inget alls.morhuvad papegoja ungar 27 juni 3bmorhuvad papegoja ungar 27 juni 16 2amorhuvad papegoja ungar 27 juni 1a

Det är spännande att titta på papegojungarna tycker barnen och deras kompisar. Man kan klappa lite försiktigt på ungarna, de är vana vid att bli hanterade av oss nu.morhuvad papegoja ungar 27 juni

Efter två månader känner ungarna sig redo för att klättra ut ur holken inne i fågelhuset. Efter ytterligare någon dag har den modigaste vågat sig ut i den stora världen. Nästa unge nöjer sig med att titta ut lite försiktigt. Pappa Marco håller koll på sina ungar.morhuvad papegoja ungar 25 juli 16 utevoljärmorhuvad papegoja ungar 20 juli 16 alla fem
Här sitter alla fem ute i voljären, mamma Sofia och pappa Marco sitter på grenen och ungarna på leksaken och på burväggen. De vuxna fåglarna har gula ögon, ungarna ännu så länge svarta.

Ungarna har en lång utvecklingstid på nio veckor innan de är självständiga. Våra är runt tolv veckor nu och snart kommer köparna och hämtar de små.

Morhuvad papegoja, Poicephalus senegalus, är en mycket social, smart och ‘busig’ fågel som gillar att leka, hänga upponer och över huvud taget få mycket uppmärksamhet. Naturligt bor den i skogarna och på savannen i Afrika, utbredningsområdet går från Senegal till Gambia. Kallas ibland även Senegalpapegoja.

Om du vill läsa mer om Marco har jag skrivit om honom HÄR och om du vill se hur papegojungarna hos Pennant rosellorna utvecklas så har jag skrivit om det HÄR.

Dagarna går fort och det är redan helg igen. Denna vecka spenderar jag den i Malmö med min mamma. Vi ska gå på utställningen ‘Oomph‘ om textilkonstnärerna Viola Gråsten, Astrid Sampe, Katja of Sweden med flera, besöka Slottsträdgården och lite annat. Som avslutning, för min del, blir det besök hos Katarina. Ser fram emot en riktigt trevlig helg och önskar er som läser här detsamma! 🙂

En riktig liten tuffing ~ Blommig fredag

Bild

Det första jag tänkte på när jag läste att veckans tema för Blommig fredag skulle vara en tuffing var faktiskt inte någon av våra växter i trädgården, utan en av dess tama invånare, vår senegalpapegoja Marco.

senegalpapegoja 3

senegalpapegoja 2

senegalpapegoja 1

Marco, och hans partner Sofia, bor tillsammans med två andra fågelpar i vår stora utevoljär i trädgården. Marco är den minsta av dem, en riktig liten tuffing som både syns och hörs när vi är i trädgården. Vi brukar skoja och säga att om Marco var en hund skulle han ständigt lägga sig på rygg och vilja bli kliad på magen. Nu är han ju en papegoja, så då yttrar sig denna kärvänlighet i att han hoppar fram i sin bur närhelst vi går förbi, sjunger och visslar och vill ha lite uppmärksamhet. Han är speciellt förtjust i gräsvippor, maskrosblad och olika bär. På bilderna mumsar han på en kvist med aroniabär som jag har gett till honom.

Våra fåglar är utomhus även kalla vintrar, det ska mycket till innan de självmant går in i lä och värme i fågelhuset. Deras fjäderdräkt är tät och varm och en lagom dos med jordnötter när det är som kallast håller dem igång. De pratar inte, det gör de inte när de hålls i par på det här sättet, men Marco är en baddare på att busvissla. Det kan bli ganska intressanta situationer när han gör det eftersom vi bor granne med en gång- och cykelväg där det ständigt går folk förbi… 😉

Glöm nu inte bort att vara med i utlottningen jag har för att fira 1-årsjubileet av bloggen!