Att ha papegojor i trädgården ~ så här har vi gjort

Bild

Trädgård är mitt största fritidsintresse, fåglar är makens. I trädgården bor våra tre par parakiter och papegojor. Kungsparakiter Alisterus scapularis (Ferdinand och Isabella), Pennant rosella Platycercus elegans (Vasco och Carmen) och morhuvad papegoja Poicephalus senegalus sp. (Marco och Sofia).

Varje par har en egen voljärdel (vi har valt att ge varje par mer än dubbelt så mycket flygutrymme som Jordbruksverket kräver). Varje voljär har en lucka in till friggeboden – fågelhuset – där paren har var sin innebur med mat, vatten och holk om de vill häcka. Fågelhuset är fullt isolerat och har ett frostvaktselement så det blir aldrig kallare där inne än 5 grader (för övrigt perfekt för övervintring av frostkänsliga växter som inte behöver ljus… 🙂 ).

Att djur kan dricka vatten och komma undan vädrets makter är viktigt. Nu är det sällan våra fåglar går in i huset på grund av dåligt väder, de är hellre ute även i höststormar och minusgrader.

Runt voljärerna har jag planterat träd och buskar för att ge fåglarna en skyddad miljö och välbehövlig skugga. Att det är lummigt och blommar runt om gör att burdelarna smälter in bättre i helheten.

Varma dagar tycker fåglarna om att bada – eller duscha som våra oftast får göra. Vi ställer vattenspridaren ovanpå burtaket och sätter på vattnet lite svagt. Fåglarna klänger och klättrar för att låta vattnet komma åt överallt och sitter sedan i solen och torkar de blöta fjädrarna.

Inne i fågelhuset har vi använt billigaste sortens klickgolv som väggbeklädnad. Lätt att hålla rent och svårt för fågelnäbbar att gnaga på. Efter tio år syns inget slitage alls.

Inflygningshålet från utevoljärerna kan stängas med två luckor, den ena för stängning på utsidan och den andra på insidan. Vid rengöring/koll av ungar är det bra att både kunna stänga inne och ute fåglarna beroende på vad vi ska göra.

Inneburens lucka går att öppna helt, men vid den dagliga matningen öppnar vi bara matkarusellen och svänger ut den. Gör rent, byter vatten och fyller på fröblandning.

Nya pinnar inom- och utomhus byter maken regelbundet. Bekanta med skog låter honom hämta sly (vi använder främst hassel). Nu har jag planterat en massa hasselskott i Lunden och med tiden kan vi ”skörda” egna pinnar.

När fåglar trivs med sin partner och omgivningar vill de häcka. I år har vi ungar hos både Pennant rosellorna och de morhuvade papegojorna. HÄR berättar jag mer om förra årets ungar hos de morhuvade.

Tyvärr dör husdjur också. Under de drygt tio åren med fåglar har vi förlorat dem på många olika sätt. De har dött av äggsjuka, bruten vinge (och efterföljande infektion), svultit ihjäl när partnern inte har matat hona med ungar, brutit nacken mot väggen när rovfågel har gjort utfall och de försökt fly… Våra fåglar av samma art heter likadant och inofficiellt sätter vi bara en siffra efter. Hos kungsparakiterna bor till exempel Ferdinand II och Isabella IV ihop. Vår förhoppning är att vår nya Isabella ska häcka nästa sommar. Ferdinand har fött upp många ungar med de tidigare Isabellorna.

Sällskapligast av fåglarna är morhuvade papegojan Marco. Han har en underbar fågelpersonlighet och är så tam som voljärfåglar blir. Maken får klia honom på huvudet och Marco sätter sig på axeln när C är i voljären och gör rent. Så nära låter inte Marco mig komma, men han vet att jag ofta kommer ned något gott. Maskrosblad, aroniabär eller en gräsvippa. Hos oss är våtarv, förvuxna salladshuvuden eller övermogna bär inget ledsamt, det är fågelgodis. 🙂

Har du som läser det här inlägget frågor så kan du ställa dem i en kommentar eller skicka ett meddelande via ”kontakt” i menyn ovan. Fåglar och trädgård går alldeles utmärkt att förena. 🙂

Trevlig helg!

Annonser

Vintrigt vackert redan i november ~ frost, snö och solande papegojor

Bild

När även vi i södra Sverige får snö i mitten av november, ja, då är det verkligen ”vinter” tidigt. I går var första dagen som jag såg vår trädgård i dagsljus på två veckor, för förra helgen var jag och de två yngsta barnen 30 mil norrut och hälsade på mamma/mormor. Vi fick vår beskärda dos av snö där också. Det skulle ”bara” komma lite snöblandat regn, men det kom lite mer… 😉

5 nov 16 snölykta
Dottern A bygger snölykta hemma hos mormor.

Under veckan har jag fotograferat vår trädgård i skymningsljus när jag har kommit hem från jobbet. Det är vackert…
10 Nov 16 gräsmattecirkeln snö framsidan
Framsidans gräsmattecirkel med stenkant syns lika väl efter lite snö som när gräset lyser grönt.

10 Nov 16 måne ledfåglar havtorn
De fina LED-fåglarna lyser upp havtornsbusken på trädäcket och i bakgrunden hjälper månen till med belysningen.

… men jag föredrar nog dagsljus ändå! 🙂 I går blev det en lång fotorunda bland snö och frost och så här ser det ut hos oss just nu:

12-nov-16-sno-framsidan-grascirkel
Norrsidan på huset, hit når inte solen många timmar på det mörka halvåret.

Många närbilder, men det är ju så vackert med frost! (Om du för markören över bilden ser du namnet på växten.)

12-nov-16-frost-tradhornet
Fågelhuset i bakgrunden, busken till vänster är de stora ‘Moonlight’-rosorna och träden till höger i bild är Ullungrönnen ‘Dodong’ och blomsterkornellen.

Till västerdelen i trädgården, Trädhörnet, når solen och det märks. Som här, på den överblommade sommarrudbeckian där frosten på sidan närmast solen har smält…12-nov-16-frost-sommarrudbeckia

12-nov-16-sno-fagelhus-tradhorn
På södersidan av huset skiner solen hos papegojorna och parakiterna.12-nov-16-pennats-rosella-1Pennant rosellorna Vasco och Carmen sitter uppflugna på gallret och ”solar”. De är aldrig så självlysande som i den lågt stående vintersolens strålar. Genom gallret kan du ana något lila..12-nov-16-frost-hostaster…det är en av höstastrarna som inte har gett upp, trots frost och minusgrader! 🙂

Solen och frosten gör vissa växter vackrare än andra:

Önskar en fortsatt fin helg och ny vecka! Avslutar med en av de tåligaste rosorna som alltid blommar länge: Gislaine de Feligonde.

Ros Gislaine de Feligonde

Från dunboll till vuxen på 5 veckor

Bild

Kommer ni ihåg att vi fick fågelungar hos Pennant Rosella-parakiterna för en dryg månad sedan?

Ett par dagar gamla såg de två första ungarna ut så här (de okläckta äggen är ca 2 cm stora):24 juli 14 rosella fågelungar

Nu är ungarna fem veckor gamla och sedan ett par dagar har de klättrat ut ur holken, klättrat ner i inneburen i fågelhuset och så småningom vågat sig ut i den stora, vida världen där utanför… Rosellaungar 2014 5 v nr4Nu sitter de på rad i utevoljären. De tränar på att flyga, men kan inte äta själva ännu, utan mamma och pappa fågel får mata. Om två veckor har de lärt sig att äta själva och är redo för nya ägare. Det syns att det är några dagars skillnad på ungarna, deras fjäderdräkt har hunnit utvecklas olika långt. Sitt vuxna utseende får de inte än på ett bra tag.Rosellaungar 2014 5 v nr2
Två ungar tigger mat av mamma Carmen.

Rosellaungar 2014 5 v nr1
Lite bus med syskonen när alla vill sitta på exakt samma ställe på pinnen…

Rosellaungar 2014 5 v nr3
Det här var Carmen och Vascos första kull och det bådar gott för framtiden. Av de tre kläckta ungarna (ett fjärde ägg kläcktes aldrig) så överlevde alla tre till utflygningsstadiet.

Så här har ungarna vuxit under de fem veckorna:Rosellaungar 2014 1 v

1 vecka gamla. Utseendemässigt liknar ungarna mest av allt plockade kycklingar… Ögonen har precis öppnat sig och de ligger tätt, tätt tillsammans inne i holken för att hålla värmen. Vi plockar ut dem en efter en och ringmärker dem. Ungen på bilden som ligger i min hand somnar ett litet tag, den tycker nog att det är varmt och skönt där.

Rosellaungar 2014 2 v
2 veckor gamla. Ungarna börjar få fjädrar i stället för dun. De börjar bli mer högljudda också.

Rosellaungar 2014 3 v
3 veckor gammal. Bara lite dun kvar nu. Stjärtfjädrarna håller på att växa ut.

Rosellaungar 2014 4 v
4 veckor gamla. Fjädrarna är nu nästan helt utväxta och näbbarna börjar se proportionerliga ut till kroppens storlek. Några dagar senare hörde vi krafsande när de började försöka klättra ut ur holken via nätet som syns till vänster på bilden. Fotona är tagna genom en städnings/inspektionslucka, så den kan de inte gå ut genom.

I dag har vi fångat in ungarna ute i stora utevoljären och plockat några fjädrar från var och en. De är nu ivägskickade till ett labb utomlands för dna-test. Eftersom ungarna ser likadana ut, oavsett om det är honor eller hanar, så är det enda sättet att få veta vilket kön de har. Det är också anledningen till att de är ringmärkta, så vi kan hålla reda på vem som är vem när de framtida köparna ska ha ”sin” fågel. Glädjande nog var ungarna väldigt lugna, så lugna att C kunde fånga dem med händerna i stället för med håv. Det är mycket föräldrarnas förtjänst, är de lugna är ungarna det också.

Önskar er en bra septembervecka med en bild på gårdagens hallonskörd. Är så glad att vi gav hösthallonen ökat utrymme när vi gjorde om Bärlandet. Syrligt söta och goda är de. Och inte en hallonmask i sikte så här års. Underbart!30 aug 14 hösthallon

 

 

Liv och död på samma dag hos parakiterna

Bild

Samma dag som vår allra sötaste Isabella inte orkade längre upptäckte vi att Carmen har kläckt fram två ungar. Motstridiga känslor hos oss alla.

Kungsparakit 9
Isabella i februari när hon åt jordnötter för att hålla värmen i vinterkylan.

Isabella är vår andra kungsparakithona på två år som dött. Den första Isabella dog av äggsjuka, hon kunde inte kläcka fram äggen och blev sjuk. Den andra Isabella dog för att hennes kropp inte orkade längre. Hon lyckades inte lägga befruktade ägg, hon och partnern fick inte till det riktigt, utan Isabella la omgång på omgång med obefruktade ägg. Men till skillnad från hönor var det inte hennes livsuppgift att göra det. Efter totalt 13 ägg i tre olika omgångar under sommaren orkade hon inte längre. I går hittade vi henne död i fågelhuset och i dag har C och barnen begravt henne i trädgården. Kungsparakiter kan bli runt 17-20 år, så när de dör i 3-årsåldern känns det otroligt trist.

Nu är vår förhoppning att Ferdinand ska slippa att sitta och ropa efter sin hona alltför lång tid. C har redan lokaliserat en Isabella III i Danmark. (Någon som vet någon fin besöksträdgård/välsorterad plantskola runt Köpenhamn eller på vägen till Fyn där fågeln finns? Tipsa mig hemskt gärna!)

I går när C stod i fågelhuset och tog hand om Isabella så hörde han plötsligt ett pip. Och det var inte ett pip som vuxna fåglar gör. Ett av våra andra fågelpar, pennant rosellorna, har fått sina första ungar!

24 juli 14 rosella fågelungar
Små, små fågelungar, bara 1-2 dagar gamla. Som jämförelse är de okläckta äggen ungefär 2,5 cm i längd. De två ungarna ligger hopslingrade i en boll. Det kan vara lite svårt för ett otränat öga att se ungarna, så jag beskriver: den ena ligger med ryggen nederst i bild, den kala nacken ovanför och på vänstra sidan av huvudet skymtar ögat som ännu inte har öppnats. Syskonet ligger delvis under och har sitt huvud på sidan till vänster om den förstas huvud. 

Vi har haft det här paret i två år, men det är först i år som hanen har börjat uppvakta och mata honan. Nu hade Carmen varit inne i holken i cirka 20 dagar, men så länge fåglarna ligger på ägg brukar vi inte störa dem. Vi väntar tills vi hör något från ungarna och passar sedan på att tjuvkika genom inspektionsluckan i holken när honan är ute i voljären en minut eller två för att flyga runt lite. Hade äggen varit obefruktade så hade hon övergivit dem ungefär nu, de känner av att det inte är något liv i äggen. I dag kunde C titta in i holken och det låg två små ungar och två okläckta ägg där. Äggen läggs med ett par dagars mellanrum och kläcks därmed vid olika tillfällen också.

Pennants rosellorna trivs i vårsolen.
Så här ser föräldrarna ut. Det är Carmen som sitter på burnätet och Vasco som sitter på pinnen. Den gulgröna papegojan i grannburen är alltid lika nyfikne Marco, han är en morhuvad papegoja.

Eftersom det är Vasco och Carmens första kull tillsammans hänger allt på att hon kan ta hand om ungarna och han hinner med att mata henne tillräckligt. Klarar de av det är ungarna vuxna och självständiga om cirka sju veckor. De kommer ut ur holken när de är runt fem veckor gamla och tränar sedan på att flyga och äta själva.

Nu väntar en spännande tid, det är flera år sedan vi hade några ungar bland våra tre fågelpar och vi har alla längtat efter det.